Detta är ett väldigt känsligt ämne för många och så även för mig. När Filip föddes så informerade personalen på BB och neotalavdelningen mig om att så fort jag börjar pumpa desto bättre. Kroppen var i chock efter kejsarsnittet och jag gav det ett par dygn innan jag kände att ville testa. Jag hade inte förstått riktigt att jag blivit mamma då jag var för dålig för att få träffa honom. Men så fort jag hade fått se vårat mirakel så bestämde jag mig för att här skulle pumpas! Personalen informerade om att jag skulle ha tålamod och absolut inte bli ledsen om det inte kom någon mjölk. Kvinnor som föder såpass förtidigt har svårt att få igång mjölken och man kan få hålla på i många dagar tillochmed veckor. Första gången jag pumpade så kom det yttepyttelite mjölk och lyckan var gjord för mig! En sak kunde min kropp iallafall, jag hade mjölk! Nu var det bara pumpa och stimulera och frysa in resultatet. Filip skulle inte få äta mammamat försen han blev 36 veckor gammal (dom räknade fortfarande veckor på neo) så han fick den första tiden bröstmjölk ifrån mjölkbanken.

Vill bara göra en avstickare och TACKA alla de fina kvinnor som säljer sin mjölk för att rädda liv! Er fina handling räddade vår Filip ♥  

När han blev 32 veckor gammal (han föddes i vecka 30+1) så fick han ersättning då jag fortfarande åt medicin. Jag pumpade och pumpade och pumpade!!!!För att få optimal stimuli för mjölken så skulle man pumpa var 3e timme, ungefär så ofta som en bebis äter. Att pumpa mitt i natten hemma utan bebbe var inte roligt, jag satt och grät och ville slå pumpen sönder och samman. Att sen sitta vid mitt barn och pumpa när han ligger och pendlar mellan liv och död var ett rent helvete! Jag hade jätte svårt att tänka att jag gjorde det för honom, för hans bästa! När man var så oviss om framtiden och inte visste om han skulle klara sig så rann ju inte mjölken i mängder precis. Beroende på hur Filip mådde så blev det inte alltid var 3e timme och minsta lilla "fusk" så sinade mjölken. Och det var bara intensivpumpa igen (pumpa varannan timme). Filip mådde sämre ganska många gånger så ni kan ju förstå hur det tog på min kropp att lägga all den energin på mjölken.
När Filip blev 35 veckor gammal så fick jag sluta med en medicin, och det gjorde att jag fick börja amma. Filip fattade galoppen på en gång! Tänk att efter 5 veckor så förstod han direkt vad han skulle göra, lyckligare mamma kunde man ju leta efter just då! Han sondmatades fortfarande och amningen var bara bonus.

När jag väl fick börja amma så trodde man ju att hans tuttande skulle stimulera mjölken ännu lite mera, hade inte alls så att det räckte att mätta honom. Men icke då! Jag kämpade på, vi ammade, sondmatade och pumpade! Hela dagarna, men mjölken ville inte öka. Inte ens när vi kom hem med vårat ♥, lite lugn och ro hjälpte inte. För att bli av med sonden så valde vi att börja mata Filip med nappflaska vilket resulterade i att han tappade hur man skulle tutta på bröstet och detta visste vi om. Men jag ville inte låta mitt barn ligga med sond och sen få kämpa fram den lilla mängd mjölk som fanns. Så vi valde flaska och jag lät Roger vara med och bestämma fast man kan tycka att vi som kvinnor bestämmer över våra bröst. Jo men visst gör vi det, men jag kände att han måste få vara delaktig till fullo! Så hade han velat att vi skulle fortsätta så hade vi gjort det. När vi började nappa så fortsatte jag att pumpa pch pumpa och pumpa och pumpa men mjölken sinade bara mer och mer och blev vattnigare. Jag bestämde mig för att sluta pumpa och ge upp! Ja visst jag var en svag mamma och jag hade nog orkat men jag ville inte. Jag ville inte gå under och bara sitta och gråta utan jag ville försöka njuta av min lille gosse nu när vi ÄNTLIGEN var hemma. ♥

Nej jag försöker inte få medlidande från er, det enda jag vill är att ni ska få bakgrunden till varför jag INTE ammar! Och jag är inte stolt, inte alls! Jag vill inget hellre än mitt barns bästa så detta kanske inte var det allra bästa valet, men det var iallafall mitt val!

Ps. Världens största eloge och beundran vill ja skänka till en kär vän och hans fru då hon i liknande sits orkade pumpa och hålla mjölken vid liv i 10 månader innan barnet fick börja ammas! Helt enastående, det är så bra jobbat så att jag ryser! Ds.