Jag förstår varför folk inte åker kollektivt oftare och speciellt inte med liten skrikig bebis. Folk är fan inte kloka i huvudet! Jag och min mamma var ju bland annat en sväng till Västerås för att träffa sysslingen Edvin; Alla kollar snett på en när man kliver på tåget och tror ni någon erbjuder sin plats till mig och Filip? Nej skulle inte tro det! Fick sitta när folk klev av. Kunde ej ha Filip kvar i vagnen då han fölg som en vante däri, lite risky att stå med bebis när tåget rullar men vad gör man? När vi väl skulle kliva av hemma i Örebro så fick jag gå av sist fastän jag och mamma nästan stod först vid dörrarna och när vi väl ska kliva av så kläms vagnen för att dörrfan går igen!!! Jag fick PANIK!!! En farbror bakom hann precis trycka på knappen så att inte Filip och vagnen klämdes helt. Hemska tanke! Skogstokig letar jag rätt på konduktören och skäller ut henne och en annan för noter, sådär får det inte gå till! Vad får jag till svar;

- Nästa gång får du hekt enkelt vara lite snabbare.

Jävla kärringar! Vad hade dom gjort och hur hade dom reagerat om det var deras barn som höll på att klämmas ihjäl? När vi skulle åka buss hem sen så var jag tvungen att gå fram till busschaffören och be honom att sakta ned då vagnen nästan välte när han körde som en fartdåre, inte körde han i 50 inte. Ibland känns det som att busschafförerna tror att dom jobbar på ackord. Vett i huvudet har dom flesta iallafall inte här i Örebro.

Min snälla mamma följde sen med mig och var en hjälpande hand när vi skulle till Strängnäs. Jag var jätte noga med att kolla upp så att det var handikappsanpassat och även regionaltåg då jag googla mig fram till att dom oftast är dubbeldäckare. Inte då! Till Arboga var det trapp på tåget och en sur tjej hjälpte mig både på och av. Hon informerade mig om att folk med barnvagn minnsann enbart får åka med barnvagn om man klarar sig på tåget själv. Personalen kunde tydligen ha dåliga ryggar! Hur sjutton vet man då att det är dubbeldäckare eller X2000 så man inte blir hjälplös? Väl i Arboga fanns det ingen konduktör på plattformen och min skröpliga mamma fick hjälpa mig att lyfta på vagnen då det tåget till Eskilstuna även det hade trapp. i Eskilstuna trängde sig folk och vi kom sist och vi hade mindre än 5 minuter på oss att byta tåg och skulle då åka hiss både upp och ned. Stressa stressa!!! Var skakig på tåget till Strängnäs då Filip såklart inte va tyst och stilla i vagnen. Bara det stressar upp en ibland utan tågresekrångel!

Min plan var att jag skulle åka hem på fredagen med ett direkttåg hem men det var såklart intställt då SJ aldrig vart med om att det blitt minugrader i Sverige. Men hallå!!!! Tågen krånglade hela helgen och jag bestämde mig för att en vardag verkade lugnast att ta för hemfärd. 17.27 skulle det gå ett tåg som skulle vara dubbeldäckare men i helveteheller! Det var trapp och inte en enda konduktör klev av tåget så jag kunde fråga hur jag skulle göra med min biljett. Filip var jätte hungrig och skrek och jag koka av ilska. Min plan var ju att mata honom på tåget då vi skulle sitta där i över en timme. SUCK! Jag sprang in till koisken och frågade om hon visste vilka tåg som var dubbeldäckare så att jag kunde åka hem. Då informerade hon mig om att skitgoole hade fel då de flesta tågen heter regionaltåg och att man enbart kan se om tågen är handikappsanpassade. Vilket betyder att man helt enkelt får ta det lite som en surprise om man ensam med vagn kommer hem eller inte. Jag ringde till Roger och han sa att det gick ett till tåg 17.44 fast med byte i Arboga och vi bestämde att jag skulle fråga innan jag klev på om det var utan trapp det tåget jag skulle ta i Arboga. Tåget som kom in var utan trapp till min lycka och konduktören sa att han kunde garantera mig att tåget jag skulle byta till var utan trapp. I Arboga öste regnet ned och när väl tåget kom in så skrek jag till av ilska. Det var trapp!!!! Tåget hade femhundrasjuttioelva vagnar och inte såg jag en konduktör inte. Folk hann knappt kliva av innan tåget rullade iväg och där stod jag i ösregnet med skrikig bebis i vagnen! ÅHHHHHHH!!!!! Ringde Roger och var förbannat sur och orkade inte ens be honom snällt om att han kunde hämta oss. Utan jag sa bara;

- Nu kokar jag och gråter snart floder, sätt dig i bilen och kom och hämta oss bums!

Fy fan SJ!

Ursäkta alla svordomar och allt barnsligt raseri men jag kokar fortfarande!